Samefolket Redaktörn
Är det världen som är galen, eller jag? PDF Print E-mail
Friday, 14 April 2017 07:00
Den frågan har säkert många av er ställt, i alla fall någon gång. Sunda människor rannsakar nämligen sig själva emellanåt. Jag drar ofta slutsatsen att även om jag inte är galen, så finns det risk att jag blir det och det beror just på att världen är galen. Bland det galnaste i Sverige just nu, tror jag att skogsbruket såsom det bedrivs är. Nu kommer nyheter om att Skogsstyrelsen tar en paus från att registrera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Nyckelbiotoper är skogsområden som är särskilt biologiskt värdefulla. Det finns inget förbud mot att avverka dem, men de ger naturligtvis en stark signal om att skogen bör stå kvar.

Jaha, är det en slump att det är just i nordvästra Sverige som nyckelbiotoperna inte längre ska registreras, med den uppenbara följden att fler värdefulla skogar riskerar att avverkas? Nej, så klart inte. Nordvästra Sverige heter ju med ett annat, mer ursprungligt namn, Sábme. Sápmi. Sáme ednam. Samernas land. Vi kan också kalla det – kolonin.

Samtidigt skriver ett kommunalråd i Jokkmokk insändare i det lokala annonsbladet om att enorma områden planeras att skyddas och att detta medför att ”företagare kommer inte att ges möjligheter att skapa boendeanläggningar i attraktiva områden, privatpersoner kommer inte att kunna bygga hus eller fritidsboende”. Ja, ni hör ju själva, hur ett kommunalråd i ett av Sábmes riktigt starka samiska fästen, en plats där den samiska kulturen frodas och där renskötseln ännu är relativt vital, resonerar.

Och just när denna tidning börjar vara klar, nås vi av nästa häpnadsväckande information. Som inte har med skogsbruket att göra, men handlar om något som också kan leda till att man utvecklar viss galenskap, nämligen okunskap. För något år sedan lämnades ett medborgarförslag in till Piteå kommun om att göra Piteå till samisk förvaltningskommun. Efter beredning lade kommunstyrelsen fram sitt förslag till fullmäktige: Nej tack. Varför? Jo: ”Piteå kommuns geografiska område är av hävd renbetesland vintertid, men ingen sameby har sin bosättningsplats inom kommunen.” Jag förstår, kära läsare, om ni har hunnit få hjärnblödning vid det här laget. Snälla Piteå kommun. Vad menas med en samebys bosättningsplats och vad i all världen skulle det ha att göra med att bli en samisk förvaltningskommun?!

Och så till sist kommunalrådets i Piteå bedömning: Kostnaderna för ett sådant åtagande skulle bli större än bidraget från staten. Japp. Se där ja.

Ja, det kanske är så, att det behövs ett jubileum av Tråantes kaliber varje år, på många håll, i Sábme. Det kanske är så att det behövs tusen Elsa Laula. Det senare tror jag nog löser sig, för så många inte minst unga samer som står kompromisslöst stolta och orädda i sin identitet, som skakar av sig det koloniala oket och vägrar vara offer, vet jag inte om Sábme har skådat tidigare i modern tid. Samefolket önskar er alla lycka till: Ni har ett jobb att göra – för jag tror tyvärr inte att någon annan kommer att göra det åt er.

Åsa Lindstrand
 
Underskatta inte Dresscode Sábme PDF Print E-mail
Sunday, 29 January 2017 23:06
Ibland är det välbehövligt att, som det heter, lyfta blicken. Då kan vi, tack vare bland annat kunniga frilansskribenter och dito fotografer, till exempel se ända till Guatemala. Där bodde Christin Sandberg i tio år och dit återkommer hon när hon kan. Hon har i det här numret skrivit om mayakvinnornas blus, den vävda huipilen och hur den har blivit en del av en politisk diskussion om bland annat urfolksrätt i Guatemala. Och även om den fysiska vägen kan vara lång mellan Guatemala och Sábme, så har jag lärt mig att det sällan är ett särskilt stort mentalt kliv urfolk emellan. De grundläggande värderingarna och de politiska kamperna är många gånger påfallande lika varandra.
Read more...
 
900 samer som vill rösta – eller? PDF Print E-mail
Thursday, 17 November 2016 06:34
Det var några år efter att Sametinget hade invigts. Jag såg att det var lite ångestladdat att posta den där ansökan om att bli upptagen i röstlängden. Inte för att avsändaren var osäker på sitt arv, sina kunskaper eller den egna upplevelsen av var hen hörde hemma. Nej, det handlade om de andra. Tänk om någon använder byråkratin för att säga: Du duger inte som same. Tänk om någon överklagar.

Svaret kom och hen finns ännu kvar i röstlängden. Och för barnen, nästa generation, uppenbarade sig nu en valmöjlighet. De kunde ju faktiskt gå på sameskolan. Få sin grundläggande utbildning i en miljö och bland människor som delar samma historia och grundläggande värderingar. Men hur ska det gå? Alla andra har ju renar. Tänk om de får höra att de inte är riktiga samer? Tvivel igen. Men, det gick bra. Förutom något enstaka trist undantag hamnade de små i en miljö där jämlikhet samiska barn emellan förmedlades. Ett samiskt arv hade inom loppet av två generationer girat 180 grader från den historiens strömfåra som fört så många bort från kulturen.
Read more...
 
Tankar i försoningens tid PDF Print E-mail
Monday, 19 December 2016 06:40
Det går lätt inflation i ord och uttryck. Varför är allting plötsligt ”krispigt”? Varför ska allting plötsligt ”leverera”? Och varför säger folk, särskilt söderut, numera ”tack snälla” så fort de köpt en kaffe eller vad som helst i närmaste pressbyrå?

Ett ord som på senare år använts intill missbrukets gräns är ”försoning”. Man ska försonas med både det ena och det andra och kanske mest med sig själv. För oss som lider av hyperkänslighet inför språkliga nyanser, som ständigt har en språklig spaning på gång, utan att ens veta om det, riskerar det där att leda till ett slags lingvistisk Peter och vargen-fenomen. När det ska snackas försoning på allvar är risken att några av oss rycker på axlarna och tänker: Jaha, nu igen.
Read more...
 
Skönheten och rikedomen får oss att kämpa PDF Print E-mail
Monday, 19 September 2016 05:52
”Det finns ingen plats för oss i den här världen.” Han säger så, min vän, när vi sitter i bilen och passerar ett av SCA:s senaste ingrepp i markerna. En skog som bolaget lovat samebyn att inte hugga. ”Nej,” svarar jag och vet inte hur jag ska lindra sorgen i hans ögon, men konstaterar: ”Det finns ingen plats för någonting annat än vinstmaximering.”

Det finns inte plats för människor som bedriver arealkrävande, ekologiskt hållbara näringar, därför att deras djur behöver det. Inte för älgar som betar av tallar i de monokulturella tallåkrar som skogsbruket självt har skapat. Inte för en miljöhänsyn som faktiskt borde vara så stor att de storskaliga ingreppen helt upphör, innan det är för sent. Inte för mänskliga rättigheter. Egentligen inte för någonting som stör varje form av lönsamhet, var den än förekommer.
Read more...
 
<< Start < Prev 1 2 3 4 5 6 7 8 Next > End >>

Page 1 of 8